Många långa års färd mot Supertrimmet

Det tog mig 27 långa, ofta frustrerande år innan jag kunde knyta ihop säcken, dvs förstå hat/kärleks-relationen mellan vind, segel och båt. Ibland seglade vi otroligt fort och ibland otroligt långsamt, och jag kunde inte förstå varför, eller vad vi gjorde rätt ibland och fel ibland.

Jag hade samlat på mig massor av data under de här åren, och så plötligt, 5 minuter in på första kryssen i årets Express-SM gick det upp ett ljus. Fenomenet SUPERTRIMMET såg dagens ljus, och efter det kunde ingen segla ifrån oss. (Den som invänder att Supertrimmet inte är nog för att vinna har naturligtvis rätt, men det är en bit på vägen. Annat som har stor betydelse är goda starter, god taktik, goda manövrer, god stämning ombord, osv, osv.)

Den långa kedjan av händelser fram till Supertrimmet.
En gång sa jag såhär: “Kappsegling? Det är att åka omkring och samla på sig besvikelser.” Varför höll jag på när det var så negativt? Två gånger la jag av. Första gången i början av 90-talet. Då höll jag på med skärmflygning 4 – 5 år. Men så drogs jag tillbaka till sjön igen. Andra gången var ett par år i början av 20-hundratalet. Då blev det fågelskådning istället. Men det höll inte, suget till sjön blev för svårt.

“You guys were the fastest boat on the bay today”
1992 seglade jag J24 Midwinters i Miami med Sven Österberg, Janne Nilsson, Anders Clemensson och Magnus Liljedahl. En dag eller två innan det började skulle det köras fart. Det blåste från sydväst så vattnet låg som en spegel. Vi var ett 10-tal båtar på linje, däribland världsmästare Ken Read, vi skotade hem och började köra. Döm om vår förvåning när vi drog ifrån och lämnade övriga 9 bakom oss.

När vi hade kommit iland kom Ken Read fram till oss och de tre meningar han yttrade kan jag aldrig glömma:

A. You guys were the fastest boat on the bay today.
B. You gave me a hard time out there.
C. My crew was complaining, asking what I was doing.

När sedan racen började staplade vi besvikelser på besvikelser, bortsett från en daily first i B-fleeten. Att alltid ligga i den nedre halvan var det normala, men vad var det vi gjorde så rätt när vi seglade ifrån alla, inklusive Ken Read? Det hade vi ingen aning om.

Maxi Racer Kullavik 1983 (ca)
Jag gjorde ett inhopp i Maxi Racer “Off Course” som rorsman. Starten gick trots obefintlig vind. Som vanligt ligger vi sist. Plötsligt kommer det god vind utifrån och vattnet ligger som en spegel. Vi seglar genom hela fältet, minst ett 20-tal Maxi Rasers, och kommer först till kryssmärket. Vi ser oss omkring och förstår inte vad som händer. Sen går det åt pipan. Nästa ben är ett slörben, vi har mycket liten kappseglingsvana och gör bort oss. Som vanligt.

Stora Oset Race 1983 (ca)
Jag gör ett nytt inhopp i Maxi Racer “Off Course” och vi skall segla Stora Oset från Björlanda. När starten går blåser det från land, kanske 1 eller 2 m/s. Vi har liten kappseglingsvana och ligger sist. Plötsligt kommer sjöbrisen. Det blåser en fin jämn vind utifrån och sjön ligger som en spegel. Vi skotar hem och börjar avancera genom fältet. Vi ser oss omkring och förstår inte vad som händer. Vi seglar förbi varenda båt, minst ett 20-tal Maxi Racers, och när vi kommer ut till fyren Stora Oset har vi bara Stellan Westerdahl kvar. Efter ett tag tar vi honom också.

“Sjön ligger som en spegel”
Lägg märke till att gemensamt för de här tre overkliga händelserna är att “sjön ligger som en spegel”. På något omedvetet sätt har vi tydligen för vana att ställa in seglen så båten går som en raket när det blåser en hygglig vind och vattnet saknar vågor. Vi är färska som kappseglare och vet inte vad vi gör eller inte gör.

Express S 808
1980 köper jag Express nr 808. Det är en riktigt usel båt, och jag saknar intresse/förmåga att mecka. T ex sitter kölen snett. Collberg berättar att dom tar in sin båt i bilverkstan under vintern, tar av kölen och hyvlar den, och monterar den så den sitter rakt. Jag som tycker det där verkar otroligt jobbigt försöker övertyga mig om att det är “timmar i båten” som kommer att ge resultat. Så var det inte. Till slut går 808 ett bittert öde tillmötes, den blir charterbåt i Uddevalla. Visserligen bittert, men ändå passande. Nu efteråt har jag pratat med dr Krull om den här tiden. Han var med och kämpade och la besvikelser till besvikelser. Nu säger vi såhär: Konstigt att vi inte fattade att man måste ha ett verktyg (båt, segel, besättning) som inte är sämre än någon annans, för att vara med och leka i täten.

Express SWE 2010
År 2005 köper jag Express SWE 2010. Den är i Superskick tack vare bl a Henrik Ottosson. I egenskap av båtägare får jag vara med på Express-SM på Utö. Jag skall skota focken, hissa focken och sköta suggorna. Det går sådär, armstyrkan räcker inte till. Vi blir tvåa, något som gör mig besviken eftersom jag tycker vi har mycket bra fart. En del av besvikelsen får skrivas på kontot “mindre bra starter”.

Express-SM Marstrand 2006
Nu har jag tagit tillbaka båten och vill segla själv. Besättningen är Stefan Blom, Mattias Mellström och Erik Gamner, framifrån räknat. Vi blir femma, Collberg sexa. Collberg seglar med Henrik Ottosson och Pelle Lindell. Dom myntar ett nytt begrepp – “Arnestryk” – som svider, att få stryk av en 67-årig gubbe som inte styrt Express sedan 1992.

Collberg seglar om i lä
Det är händelser under det här SM-et som leder fram till Supertrimmet. Vi går ofta bra, men några gånger blir vi omseglade. Efter en läns rundar vi ett par meter före Collberg. Vi rundar vänstra gate-märket och seglar iväg mot högra hörnet för babord. Vi har Collberg bakom oss och känner oss säkra på att det skall så förbli. Men Collberg siktar lågt och närmar sig. Han har större fart och seglar om oss i lä. Efter ett tag är han såpass långt framme att han kan slå och gå framför oss. Vi tycker att det här borde inte vara möjligt, men det är en viktig händelse som så småningom leder fram till Supertrimmet.

SWE 2 Peter Kapland går om oss på sista kryssen
Express-SM i Marstrand 2006, sista länsen, sista seglingen. Vi leder med 4 – 5 båtlängder när länsen börjar, Peter Kapland med SWE 2 ligger tvåa. Vi tycker vi har en betryggande ledning, länsarna brukar gå bra, men Kapland kommer närmare och närmare, vid länsmärket leder vi med endast en båtlängd, vi tittar på hans segelmärke och bestämmer oss, “nästa gång skall vi ha en sån spinnaker”. Trots att ledningen har minskat till en båtlängd känner vi oss lugna, kryssarna brukar gå bra. SWE 2 slår ganska snart efter märket, vi fortsätter en bit innan vi slår, “vi går så bra på kryssen så vi behöver inte bevaka honom hårt”. Men det känns stumt i båten och vi ser SWE 2 segla om oss 5 – 6 båtlängder i lä. Vad är det som händer, frågar vi oss. Ytterligare en pusselbit har lagts till Supertrimmet.

NM CB66 Marstrand 2007


Det blåser mer än hårt, som man kan se på den här bilden. Vid ett tillfälle kommer sjöarna från höger om vinden. Efter en rundning seglar vi styrbord i närheten av vårt danske vän Mikkel. Eftersom sjön kommer från höger om vinden har vi inget vågmotstånd att tala om. Vi har för vana att skota focken hårt i CB66:an. Vi tycker vi seglar något bättre än Mikkel, framförallt högre. Vi slår och får stora problem med farten. Antingen seglar vi för högt och får stoppsjöar rakt i näbben, eller så seglar vi lägre och båten lutar alldeles för mycket. CB66 har självslående fock och kan inte trimmas om på kryssen. Enda möjligheten är att ändra på skotet. Eftersom focken är självslående skotar man inte om i slagen, så vi seglar med samma drag i fockskotet på båda halsarna. Mikkel drar ifrån och vi tappar kontakten med honom. “Varför släppte ni inte på skotet när ni seglade mot sjöarna”, frågar du kanske? Det enda svar jag kan ge dig: “Tänkte inte på det”. Men det var bra att vi fick den erfarenheten, för den var ett viktigt steg mot Supertrimmet.

Frostbite 2,4 Marstrand 2006
Det blåste bra, eller mer än bra, men framför allt var det byigt på söndagen. Innan just det här racet var jag en medelbra 2,4-seglare. Men i just de här förhållandena, frisk vind med kraftiga byar, hade jag mycket bra fart. Hade inte tävlingsledningen skojat med mig hade jag haft goda chanser att vinna. Vid sista rundningen, inför sista varvet, sista seglingen hade jag Peter Andersson bakom mig. Om det hade hållit i sig hade jag vunnit Frostbite. Men tävlingsledningen ropade “du tjuvstartade”. Medan jag satt där i båten och undrade vad jag nu skulle hitta på, missade jag fokus på Peter, och han slant förbi. Därefter ropade tävlingsledningen “vi bara skojade”. Det enda jag vill säga med det här är att jag seglade bättre än vanligt. Såhär trimmade jag: Focken kan inte köras tvärs i en 2,4. Återstår alltså att kompensera med storen i byarna. 1) Grundtrimmet var ett lätt drag i häckstaget. 2) När byarna kom släppte jag ner på storvagnen. 3) När det inte var nog blev det mer häckstag.


Niels Ulstrup skotar storen i en fast punkt på akterdäck. Om han får problem med för mycket vind eller för mycket vågor måste han släppa storskotet eller dra hårt i häckstaget. Båda åtgärderna deformerar seglets form.


regatta.nu kör med storskotet långt nere på vagnen, men fortfarande hårt skotat. Seglet behåller sin designade form och driver båten framåt. Man kan se på vågen att båtgen trivs och går fort. Jämför storkotets vinkel på den här bilden med storskotet på bilden över.

Det här är en del av teorin bakom Supertrimmet, om du har vågor emot dig: Segla med bukiga segel. När vinden ökar eller vågorna bromsar, släpp båda seglen åt lä, observera båda. Om vinden ökar kommer vinden mer bakifrån och du seglar på samma kurs. Om vinden är densamma men det kommer en stoppvåg, seglar du lägre men med samma fart. Twist deformerar seglens form, så twista inte förän du behöver släppa igenom en del av vindenergin.

Lösningen
Om man jämkar samman erfarenheterna som nämndes ovan så ser man kanske något system i observationerna. När man läser trimguider så utgår man ofta från vindstyrkan. Jag tycker man ska börja med sjöförhållandena. (Det är t ex en himmelsvid skillnad att segla i 4 m/s när vinden är ren och vattnet platt, jämfört med att segla i 4 m/s och man möter vågor plus störd vind från andra båtar.) Sen tittar man på vindstyrkan. Och till slut ser man på situationen på banan. Så vill jag angripa problemet, och det leder fram till 27 olika upplevelser på banan:

Jag har följande utgångspunkter:

VÅGOR
Jag tänker mig tre typer av vågsituationer.

1. Inga vågor
2. Vågor och vind från samma håll
3. Vågor och vind från olika håll

VINDSTYRKOR
Så tänker jag mig tre olika vindstyrkor

A. Svag vind
B. Mellan
C. Stark

VINDFÖRHÅLLANDEN
Och till slut tänker jag mig tre olika vindförhållanden

X. Jämn och fin, ostörd vind
Y. Byig vind, vindhål
Z. Störd vind, ex från båtar i lovart

Kombinerar man ihop de här 3 + 3 + 3 faktorerna så leder det till 27 olika situationer. Fast egentligen är antalet nästan oändligt eftersom det finns variationer inom varje punkt. Vad är t ex “mellanvind”? Många olika vindstyrkor samlas under den här punkten. Sen kan man göra kombinationer utöver de 27. Ta t ex situationen 3-A-Y-Z. (Vågor och vind från olika håll – svag vind – byig vind med vindhål – störd vind från andra båtar). Hur tacklar man en sån situation, går det att överhuvud taget komma framåt?

Låt oss se om vi kan komma fram till varför Collberg och Kaplans seglade ifrån oss under Express-SM 2006 (se ovan). Båda situationer kan benämnas 2-A-Z. Vågorna kom alltså med vinden, som var svag, och störd av båtar som kom länsande mot oss.


Såhär såg Collbergs båt ut. Titta på skotskenan. Den är kapad halvvägs upp till ruffluckan. Kör han med skotpunkten längst in på skenan har han ett focktrim (i det avseendet) som motsvarar det som de flesta kör, t ex enligt North-guiden med fast punkt mitt mellan ruffluckan och ruffkanten. Nu vill jag spekulera lite. Det finns dom som säger att Collberg inte har det så enkelt i lättvind. Kan det bero på att han inte får in skotpunkten tillräckligt i situationen 1-A-X?


Såhär körde vi skotpunkten hela 2006 utan att fundera på saken, alltså längre in än vad som var vanligt på andra båtar. Det resulterade i att vi hade några kryssar då vi gick nästan skrattretande högt och fort, medan några andra kryssar var tröga och tunga, som t ex då vi blev frånåkta av Collberg och Kaplan, dvs lätt vind som var söndertrasad av andra båtar, som också gav oss vågmotstånd. Sakta men säkert började vi inse att fockens skotpunkt måste köras i sidled, liksom storens, beroende på vind och sjö. Bitarna föll på plats 5 minuter in på första kryssen under Express-SM 2007.

Nu är det upp till dig, om du vill använda de 27 punkterna och med hjälp av dem försöka hitta det snabbaste trimmet i olika situationer, så blir jag glad om det funkar och du blir snabbare.

Så långt Expressen som är en bra båt för den som vill lära sig att förstå hur vind och segel samverkar, tack vare att båda seglen kan trimmas utan begränsningar. Men medaljen har en baksida. Om man inte har tänkt genom hur och varför fockens skotpunkten flyttas omkring så blir resultatet troligen sämre än om man kör med fast skotpunkt. Martin Strandberg sammanfattade i en comment: “Jag tycker det är kul med trim-möjligheter men har insett att det är lätt att dribbla bort sig själv med alla snören. SM 2001 var ett hårdvinds-SM. Vi vägde tillsmammans 302kg och gick fort! Vet inte vad maxvikten är i Express men antar att den är betydligt mer? Vi jobbade mycket med skoten eftersom det var så byigt. Fockskot släpptes när storen släpptes på kryssen. Arne med besättning verkar ha stenkoll på Expressen men har man färre timmar i en båt så focusera på de enkla sakerna dvs skoten!”

Men hur kan vi förklara hur vi kunde segla så snabbt med genua, J24 och Maxi Racer, vid några tillfällen? Vad var det vi gjorde så rätt? Jag kommer tillbaka till det vid ett senare tilfälle, samt berättar i detalj hur vi trimmade Expressens segel i olika förhållanden.

(forts följer. Den här posten blir flera meter lång)

12 thoughts on “Många långa års färd mot Supertrimmet

  1. Arne, kan du inte lägga in dessa triminställningar för alla 27 situationer i en tabell??? Inte alla bor på västkusten och kan komma på dina säkerligen mycket intressanta föreläsningar…

  2. Hej SWE140,
    “Panra Rei”, som den grekiska filosofen Herakleitos sammanfattade sina tankar. Dvs “allting flyter”. Någon tabell kommer nog inte jag att göra, men kanske känner sig någon annan manad. Jag ser det mer som att man hittar ett 0-läge, t ex situationen 2-B-X. Vi har kommit fram till att på Expressen så är 0-läget en skotpunkt mitt mellan ruffluckan och kanten på rufftaket för focken, och storskotvagnen mitt i båten. När det blir tyngre att hålla farten, t ex vågor i näbben, vindhål, störd vind, åker seglen ut i sidled. Nu måste man känna efter hela tiden, balansera mellan höjd och fart. Blir det lättare att hålla farten, t ex vågorna blir mindra, eller dom kommer mer från sidan, då åker seglen in tills det börjar ta emot. Närmare än så går det nog inte att beskriva, utan nå återstår det att känna sig fram, ut och segla och experimentera, öva upp känsligheten i ryggslutet.

    Jag kommer ihåg signaturen Mattias som “inte kan segla utan logg”. Vi skulle segla tune-up inför Express-SM i Marstrand 2006. Jag möter Mattias som går med raska steg mot färjan. Jag frågar: “Vart är du på väg. Skall du inte segla?” Han svarar: “Jag måste till Göteborg för att köpa givare till loggen. Jag kan inte segla utan logg.” Jag svarade: “Det är bättre att segla utan logg, att lära sig att känna efter.” Fast Mattias, här vill jag backa lite. Jag tror det kan vara bra att kolla loggen när man är ute och experimenterar med Supertrimmet.

    Supertrimmet har hittills handlat uteslutande om focken. Nästa gång blir det storen.

    Arne

  3. Tack för en trevlig beskrivning av problematiken.

    För oss stockholmsseglare blir trimmet lätt något man grundinställer inför varje race, och sedan släpper man ner skotvagningen för att kompensera för de värsta byarna. I övrigt är det ofta mycket viktigare att få vriden rätt när man seglar på den oerhört vindmässigt stökiga Baggen, att komma i rätt synk med vriden motsvarar lätt en hel knop i kryssfart på Baggen!

    När man sedan kommer ut på öppnare vatten, då finns inte längre de “lätta” vrid-klippen att göra och farten blir viktigare. Om man dessutom seglar SM, drabbas man av fler båtar och mer störd vind än på t.ex. Stockholms Cup vilket försvårar ytterligare att hålla fart/höjd. Plötsligt uppkommer på SM lägen man aldrig tränat på under vårträningen, DM eller Stockholms Cup…

  4. Arne

    God fortsättning!

    En fråga. När Ni skotar focken, vad gäller då? Om man har twist på storen pga vågor, ställer ni focken så att akterliket också twistar ut (ungerfär samma som akterliket på storen).
    Eller kör ni bara knallhårt på skotet på focken ändå?

    Läst North manualen, där pratar man om att akterliket skall “luta” in mot masten i lättvind, och utåt i hårdvind. Betyder det att vid medel vind så skall akterliket vara parallellt mot masten?!
    Är det någon grundinställning?

    Beträffande skotpunkten, med den placering som Du har blir det ca 7 grader relativt båtens centrumlinje. Läst att en fock skall ligga mellan 7 till 9 grader, med denna vetskap är det lite besynnerligt att inte fler Expresser har denna placering. Expressen skall väl vara en av de båtar som det har exprimenterats mest med under åren.

    Bosse

  5. Arne,

    Inte för att det omkullkastar din teori men en liten länk är faktiskt fel.
    Vi har sedan – 94 seglat med skotpunkten 470 mm ifrån centrum med båten som längst in (vilket är längst in på SWE-2010). När jag och Pelle seglade med Collis i Marstrand mätte vi upp skotpunkten för focken på SWE-485 och kom fram till att den satt helt OK. När jag idag pratade med Collis var han nere i båtskjulet och pulade lite så jag bad han mäta upp var skotpunkten sitter på SWE-485 och den sitter 10 mm längre ut än på SWE-2010 vilket borde vara en försumbar skillnad.

    Nu gick vi inte som några kanoner på kryssarna på seglingarna i Marstrand som det var extrem lättvind men räddade upp med bra undanvindar. Orsaken till varför vi inte gick bra diskuterades hela veckan. Collis teori var att kölen var för tunn (minimi tjocklek enligt klassregeln) Pelle var skeptiskt till den teorin och hävdade att det i så fall skulle märkas mer när vinden ökade men då gick vi som tåget och var först i mål i två seglingar (varav 1 tjuvstart). Nu har Collis och Claes gjort om kölen enligt Pelles variant och nu känns båten helt annorlunda i lättvind enligt Collis.

    Jag har varit uppe och som tränare i Stockholm och tränat Express seglarna vi några tillfällen de senaste åren och jag tror att Anders Wennberg har helt rätt i sitt resonemang. En stor skillnad som jag har märkt är att Stockholms båtarna skotar lösare rent generellt. Anledning till det tror jag är att när man seglar på ställen där det är väldigt byigt (läs baggen) kan det vara bättre att segla med lite lösare skot så att båten inte välter när det kommer en by som man inte hinner parera men med ett sådant trim förlorar man enligt min mening den extra höjden som man kan få ut ur Expressen om man seglar det lite stummare i mer stabila förhållanden.

    En annan detalj som jag har noterat är hur båtarna är meckade med väldigt få trimtampar med en tanke om att det skall vara lättare att segla båten. Det är möjligtvis lättare att mecka båten men det blir klart mycket svårare att segla båten optimalt. Min utgångspunkt när jag utrustar en båt är att man skall kunna justera alla dom trimtampar som man tycker är viktiga sittandes kvar på kanten. Det är inte mängden block som gör båten svårseglade däremot måste dom givetvis sitta på rätt ställe så att man inte förlorar mer på att trimma om än vad man tjänar.

    Henrik Ottosson

  6. Till Bosse,
    jag är i princip allergisk mot twist, om det inte är för att man behöver bli av med överskottsenergi. Jag tycker man förlorar höjd när man twistar. Visserligen sa Paul Elvström och Ken Read, när jag intervjuade dom om hur segel skall trimmas att “konsten är att hitta den rätta twisten”. Jag trodde den gången att dom menade att man skulle twista (mycket), men “rätt twist” kan ju betyda “lite twist” likväl som “mycket twist”.

    Till Henrik,
    tack för det klargörandet, men jag är fortfarande intresserad av att få veta hur ni bar er åt när ni seglade om oss i lä.

    Arne

  7. Hej Arne
    Kul att bli ombämnd i tråden.

    Jag har en annan fundering:
    Har inte segelmärket någon roll? Ni pratar bara olika trim på Expressen.
    Då jag både seglat med Henriks segel samt Fredriks på både Express och CB66 tycker jag att man måste jobba mer med Ottossonseglena gentemot Norths som känns lite mer förlåtande…

    Och jag kan inte annat än att tänka på Dalarö där ni seglade med annorlunda segel än ni brukar använda. Och det gick inget vidare, jag menar då att ni kanske trimmade som normalt och detta passade inte dessa segel..??

    Mvh
    Stefan Blom

  8. Fan, jag tycker det är tråkigt här på regatta.nu sen den där Björland drog till Spanien. Eller vart det nu var han drog.

    Mvh

    /N

  9. Ja, det är inget drag här längre. Kanske det är för mycket “supertrim” och Arnie Ego? Fast det är ju hans blogg och då är det ju liksom en del av vitsen att skriva om sig själv. Men jag saknar både de “mustiga” inslagen liksam många sakunniga skribenter som fanns här förr!

  10. Vart tar regatta.nu vægen? Att starta en blogg ær som att få sitt førstfødda barn. Man ær helt oførberedd och førsøker hænga med. I børjan førsøker man styra och stælla, men eftervart som barnet/bloggen blir ældre tar det/den øver mer och mer. Så nu får vi følja med regatta.nu in i framtiden och se varthæn det barkar.

    Vi har passerat stadiet heta diskussioner. Vi har diskuterat om det var førsvarbart att skicka så skøra fartyg som VO70 runt jorden och vi har diskuterat om LYS-seglingar ær på skoj eller på riktigt, osv, osv. Men en dag ær det færdigdiskuterat. Så kommer bloggen in i nya stadier. Nu ær det midvinter och regatta.nu ligger lågt. Førhoppningsvis kan vi rapportera från spænnande seglingar i Key West 21 – 25 januari.

    Till somaren blir det antagligen rapporter från spænnande seglingar, och antagligen kommer det att rapporteras hur Supertrimmet førfinas.

    Den som lever får se.

    Arnie

  11. Det är väl det som är spännande, att inte veta exakt hur framtiden blir. Och, det förändras hela tiden.

    Personligen så gillar jag de senaste artiklarna om supertrim etc. Underbart att kunna få tillgång till tankar från erfarna seglare.

    De “mustiga” inslagen kostar tyvärr mycket (Björland samt Martin hoppar av) , finns ett gäng som konsekvent rackar ner på det som skrivs, tillför inget.

    Det viktiga är väl att titta på vad målet med regatta.nu är, och justera därefter.

    Gott Nytt År Arne och alla regatta.nu bloggare!
    Bosse

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *