Oktoberpokalen 2018: Hård kamp om andraplatsen gav största glädjen


Vinner man andraplatsen efter en hård match under hela sista seglingen ger det större glädje än att vinna guldet i lugn och ro. Olle Heimersson med Seaflex hade seglat så bra under lördagen (tre spikar) så att nu stod det mellan Kookaburra (Max Koszela) och regatta.nu vem som skulle segla hem silvret. Kookaburra låg lite efter på sista kryssen men kämpade ihärdigt på sista länsen så andraplatsen skulle avgöras vid sista märket innan målgång. Den som hade “innerlapp” skulle gå först i mål. Vi lyckades till slut med det men herregud vad spännande det var. Det var adrenalin så det räcker för hela vintern. Glädjen syns på bilden fr v Erik B. Holter på stortrimm och taktik. Bloggmaster himself på pinn. Gunnar Kvamme på fördäck och taktik. Ruben Kvamme på focktrimm och spinntrimm. På söndagen fick vi förstärkning. Maria Brodin syns på bilden under.


Frv Ruben Kvamme, Gunnar Kvamme, Bloggmaster, Erik B. Holter, Maria Brodin. En kom från Umeå, tre från Oslo och en från Göteborg. En salig blandning med andra ord.
Vi seglade inte så bra på lördagen. Hade ingen chans mot Seaflex. Det var hård vind med kraftiga byar. Normalt Baggen-väder alltså vid lågtryck. Rorsman gnydde, “vi är för lätta”, besättningsvikten var under 300 kg. Stortrimmern gnydde, “häckstaget går tungt”. Väl i hamn kröp 2 meter långe (nästan) Erik ner i akterluckan och efter mycket letande hittade han ett block som satt fel. Det åtgärdades. Så kom det sms från Olle på Seaflex som undrade om vi ville ta med Maria Brodin ombord. Hon hade följt med på den långa resan från Umeå och var extremt seglingssugen. Efter koll med tävlingsledningen och ett par skeppare var det klart. Maria mönstrade på. På söndagen gick vi bättre. Om det berodde på Marias 50 kg, eller den entusiastiska Marias positiva inflytande på besättningen, eller ett fungerande häckstag är svårt att säga. Kanske en kombination? Summa summarum, två tredjeplatser och en tvåa på lördagen var inget som gladde någon. På söndagen seglade vi bättre men hade lite oflyt. Första racet var vi först tills det återstod ett par hundra meter, då fick vi en kines av den värre sorten. Men den löstes snabbt och vi var tvåa i mål. Vid andra seglingen rök storskotet i starten. Och den tredje seglingen lyckades vi vinna efter en hård match mot Kookaburra. Men i alla fall, Oktoberpokalen 2018 var en av de bättre.

Oväntad segrare i tyska Expressmästerskapen – eller kanske inte?


Svend Törsleff och Henrik Andersen, delar av besättningen på vinnande båt i Tyska Mästerskapen för Express

Jag har alltså seglat Tyska Mästerskapen för Express. 22 båtar deltog, flera danska, en svensk och resten tyskar. Efter 5 års regattor i Danmark och Tyskland vet jag vad de går för var och en. Nu senast dök det upp en för mig ny, RÖDHÄTTE. Vi blev femma i första seglingen och Rödhätte blev sexa. Inte mycket att orda om. Det blåste så hårt så åtminstone för vår del handlade det mest om att hålla ihop båt och segel.

Därefter blev vi skickade i hamn för ett par timmar. Tävlingsledningen tyckte väl det blåste för mycket. Sedan blev det två mycket minnesvärda seglatser. Det blåste som sagt mycket och efter flera års frånvaro av hardvindsfart hittade vi farten igen. Men det var en båt till som seglade lika fort – Rödhätte. I båda seglingarna hade vi typ matchrace 100 meter före klungan. Det var en egendomlig känsla. Hade vi verkligen hittat hårdvindsfarten igen?

Men det var jobbigt att se Rödhätte segla så fort. Hur kunde en nykomling i Expressklassen segla så snabbt? Enligt gängse talessätt ska det ta flera år att lära sig segla Express. Och inte nog med det, hög fart och bra höjd, så seglade de så väl på banan. Kontrollerade manövrer i den hårda vinden, och bra vägval. Vi satt i vår båt och undrade – “vem i herrans namn är det där”? Så började vår trimmer Anders Helkjär fundera. “Jag tycker jag känner igen rorsman”. Vi var nästan mer koncentrerade på att komma på vem det var än att segla vår båt. Sedan kom det ett stön från trimmer Anders: “Men for sören, det er jo min gamle arbeidskamerat René Villefrance fra North Sails tilbake i tiden.” Han var taktiker på X99’an Velux och Nescafe. Han var med och vann 12 VM för X99. Det var han och Mads Christensen som dominerade X99-klassen på den tiden.

Jag fick en liten pratstund med Henrik Andersen vid prisutdelningen. Han tyckte inte det var svårt att segla Express i den hårda vinden på lördagen. Det var vanlig hårdvindssegling. Då kunde man segla som vanligt. Men på söndagen i den ganska så lätta vinden var det svårare. Där behövdes det mer träning. Sen blev det lite X99-prat. Jag har ju haft 2 X99-or. Det visade sig att vi hade seglat mot varandra tidigare, närmare bestämt X99-VM i Marstrand 1998. Då var Henrik med och vann och vi blev nr 15 (av 75).

Det var trångt mellan pallplatserna i tyska. Rödhätte vann på 13 p. På andra plats kom HC Erbs med Ilskov & Partners, 15 p. På tredje plats kom regatta.nu, också 15 p.

Det är väl därför man kappseglar, för att man blir så glad när man vinner

Stor glädje efter första vinsten i Långedrag efter 2 år. Fr v Jonas Boström (stor, spinn och taktik), Bloggmaster (focktrimmer och taktik), Jonas Parkman (skipper och roder) och till slut Anders Olsson (fördäck).

Jag har inte seglat tisdagskvällar i Långedrag på 3 – 4 år. Men tisdagen den 4 september, direkt efter hemkomst från NM i Stavanger, var det dags. SWE42 skulle segla på 3 så jag fick chansen att följa med. Mitt jobb var focktrimmer. Efter en liten förbättring av fockens trim system var allt klart för toppfart. Ägaren Jonas Parkman hade badat och slipat så botten var fin, och seglen prasslade och såg bra ut. Så nu var allt klart för att ändra på den 2-åriga vanan att ligga 400 meter efter vinnaren i mål.

Per Hessle fick en bättre start så efter ett tag var vi tvungna att slå och gå mot älven, vilket inte var fel. Vi hade en stenhård match mot Per Hessle runt hela banan, men vi la gippen något senare än Hessle på sista länsen vilket gav oss bättre skärning till märket som vi nådde först.

Stämningen var på topp efter målgång, se bilden, och jag fick ett erbjudande att segla med nästa tisdag, vilket jag accepterade med glädje.

3 man på 254 kg vann Norska Mästerskapen för Express 2018

Fr v Kristoffer Spone, Kjell Arne Myrann och Hans Jörgen Bauk vann Express-NM i Stavanger 2018. Inte oväntat med tanke på teamets kvalitet. Men det som är svårt att svälja är att teamet vägde endast 254 kg. En accepterad sanning bland många Express-seglare är att besättningsvikten måste ligga så nära maxvikt 385 kg som möjligt.

Dags att tänka om???